Det har hunnit bli februari.
Mannen i huset har åkt norrut några dagar för att åka skidor, på längden, och kvar hemma är jag med en unge, två hundar, två katter och fem får. Ensam hemma kanske inte är rätt ord att använda.
Ungefär samtidigt som Jocke åkte norrut fick vi, eller jag, påhälsning av magsjukan. Fy fasen säger jag bara. Man är inte så tuff när man inte får behålla ens vatten och har en 7-månaders att ta hand om och några hundar som behöver komma ut emellanåt. Då är man glad att man har föräldrar nära som kan ta hundarna på promenad och underhålla ungen ett par timmar så man får sova, eller i alla fall vila.
Det har lugnat sig lite och idag steg jag upp strax efter 6, långt innan lilleman vaknade, smög ut med hundarna, gav fåren mat och gick en liten runda med hundarna. Det blåste rejält men vi fick en rätt mysig stund trots det och mörkret hundarna och jag. När vi kom in hann vi ge katterna mat och jag hann precis tänka tanken att göra min egen frukost när lillbossen vaknade.
En ny bralla å sen kröp vi upp i soffan med den varma vällingen. Så mysigt och hjärtat smälte totalt när han vänder upp sitt lilla ansikte och tittade mig rakt in i ögonen samtidigt som han la sin lilla hand mot min kind. Man vill stanna tiden.
Sen körde han in tummen i näsan på mig, tog ett rejält tag och nöp till, spottade ut vällingflaskan så vällingen rann längs med hakan. Förtrollningen var bruten och vi var tillbaka i verkligheten. Men det blir nog en bra dag i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar