Vi provade ut nya sadlar till Ella och Anora igår och idag skulle vi provrida de första två. Ella ska få en sadel, modell hopp, eftersom hon inte har någon, & Anora ska få en dressyrsadel. Komiskt nog var den som låg bäst på Ella en likadan som den Anora redan har, en Kieffer Donau. Jag älskar Kieffer sadlarna så egentligen var provridningen bara för att se så att den låg bra även när jag satt på.
Ut i mörkret begav vi oss i alla fall och efter att ha stått på bakbenen halvvägs ner i ett dike och där fått en rejäl smäll på käken red vi vidare. Om en häst reser sig på bakbenen ska man som ryttare luta sig framåt för att försöka få ner hästen igen med hjälp av sin vikt. Jag har som tur var tungan rätt i mun och slapp få den i kläm, alltid något! Käkskydd är dock att överväga eftersom en hästnacke är ganska hård.
Ella var mjuk & fin och verkade trivas med sadeln. Problemet med att rida när det är precis kolmörkt är att man inte kan fästa blicken på något. Jag blir sjösjuk! Det liksom totalsnurrar, otäckt. Nästa gång jag rider unghäst ska jag ta ett sjösjukepiller innan för det är riktigt obehagligt! För er som inte är så insatta i ridning eller hästar är ofta unghästar lite obalanserade, tänk som en tonåring ungefär som inte vet hur långa ben eller armar de har, och därför går de inte rakt fram på en väg av sig själva utan liksom vinglar lite.
Hem kom vi hela åtminstone och efter det lilla skuttet ut i diket, på grund av en bil som stod där det inte brukar stå en bil, gick hon riktigt bra.
Jag ska provrida i sadeln en gång till, när det inte är mörkt, innan jag bestämmer mig helt för att vara på den säkra sidan. Det är ändå en del pengar som ska ut när ny sadel inhandlas.
Nu är det dags för sängen och vi laddar för en bra fredag imorgon!
 |
| Jag längtar efter ljusa & ljumma sommarkvällar redan, synd att det är en evighet tills de är tillbaka! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar