Regnbågsbron

De senaste två dagarna har fyra vänner till mig mist sin egen finaste av vänner. Alldeles för många på alldeles för kort tid.
 
Baksidan med att ha djur vet alla som har varit med om det och jag lider verkligen med dem som går igenom det där jobbiga. Att ta beslut, att enbart sätta djuret i första hand, att säga hejdå till den finaste vännen man har. Ingen lätt sak men något man tar på sig när man skaffar djur, att låta dem avsluta på ett värdigt sätt, oavsett om det är en hund, häst eller något annat djur. 
Jag vet själv när jag femton år gammal lovade hästen Lady att hon aldrig mer skulle behöva byta ägare och att jag skulle stå vid hennes sida tills hon vandrade vidare när vi köpte henne. Tio år senare stod jag där jämte henne med grimskaftet i handen när hon föll ihop och lämnade den här jorden för något bättre. Ingen lätt sak men ett måste & jag höll mitt löfte.

När andra förlorar sina finaste blir man själv utsatt för tanken hur det kommer vara den där dagen det är dags att säga hejdå till sina egna fyrbenta. Inga lätta tankar eller beslut som sagt & jag lider verkligen med er som tagit dessa jobbiga beslut nu. Värme & styrka skickar jag och ni ska veta att jag tänker på er allihop!
En dag ses ni igen....

~~~

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

~~~

 

Jag har visat bilden innan men den tåls att visas igen,
för det var såhär hon var Lady, lite bakofram men
med både en päls och ett hjärta av guld.