Som en drake i motvind

När någon man tycker om drabbas av något hemskt reflekterar man gärna över livet i stort.
Oavsett om det är någon som står en nära eller om det är någon som bara gjort ett väldigt starkt intyck på en kommer det upp tankar som gör att man blir lite mer ödmjuk.

Jag känner en tjej, egentligen är vi kollegor men jobbar på olika orter, som gjort väldigt starkt intryck på mig. Vi träffas några gånger varje år men hon, tack vare sitt sätt att vara, finns med mig i tankarna nästan varje dag. Några år har vi kännt varandra och jag tror att vi är ganska lika på många sätt. Vi har samma intressen och är ganska rakt på sak. Antagligen är det därför, tillsammans med hennes sätt att vara & hantera det jobbiga, som hon gjort så stort intryck på mig. När man får ett tufft besked, i detta fallet cancer (otäckt ord på en otäck sjukdom), eller ett annat tufft besked är det många som kryper ner i sanden och försvinner, tynar bort. Det är enkelt att låta allt det jobbiga ta över, att "bara" vänta på att det ska bli bra igen. Och förhoppningsvis bli det bra. I detta fallet är jag övertygad om att det blir det.

Att då, i den där svåra stunden orka dela med sig, inspirera andra och vara som allra vackrast, det är för mig imponerande, för det vackra kommer inifrån. Att visa den styrkan och våga visa sig svag, att såt för att livet inte alltid är så lätt. För alla är vi svaga någon gång men det är en styrka att våga visa det. Att stå för det. Att orka omvandla svagheten till styrka och motivera & inspirera andra mitt i det jobbiga. Alla går vi igenom tuffa prövningar på livets krokiga väg. En del tuffare än andra. Om man sen väljer att dela med sig eller inte, det är ens eget val. Men att orka göra det i den jobbiga tiden och dessutom på ett sätt som får andra att orka med sin egen tuffa prövning eller att inspirera andra till att faktiskt njuta av livet när det är bra. Det tycker jag är fantastiskt.

Det är i motvind en drake stiger.

Så brukar hon säga & det är så sant. När man går igenom tuffa saker, det är så man blir stark. Efteråt. Inte alla orkar vara så starka som de kanske önskar mitt i livets prövningar. Men efteråt blir vi starkare. Att då, i det där jobbiga, när draken stiger, tänka framåt kanske inte alltid är så lätt.
Men man ska aldrig glömma att det är när draken väl stiger, det är då den syns och det är då vi förundras över den. För på marken, innan den lyfter är det ingen som förundras över den. När den sen tagit sig igenom den tuffa stigningen och nått full höjd, det är då vi andra står på marken och förundras över hur vacker den är och att den faktiskt tog sig hela vägen upp!

Oavsett vilka prövningar livets väg har på lut för dig, tänk på draken. Det är i motvind den stiger & det är först när den lyft, när den påbörjat sin resa, vi ser den. För att när den nått sitt mål vara som allra vackrast.