Ultraljud, dibbesköterska och en ny kompis

Igår var vi på ultraljudet.
Barnmorskan som tog emot har vi träffat innan, på KUBen, och hon gjorde ett bra och tryggt intryck då. Jag frågade vad det var hon skulle titta på eftersom vi inte fått någon info om det och fick svar att det är huvudomfång, bukomfång och lårbenen hon kikar på. Vi talade om att vi inte vet vad det är och inte vill veta heller (även om vi såklart är JÄTTENYFIKNA) och hon svarade att vi inte skulle kunna se det. Det gjorde vi inte heller.
Filuren ligger med huvudet neråt, ansiktet snett bakåt vänster och ryggen och rumpan på min högra sida. Fötterna är placerade strategiskt en på varje sida under revbenen. Jo, de känns ganska ofta nu.
Allt såg fint ut. Den är lite mindre än kurvan säger men ligger inom ramen för avvikelse som är okej, +/-20%. Den har massor av fostervatten att rulla runt i och rätt gott om plats fortfarande.

Efter ultraljudet åkte Jocke tillbaka till jobbet och jag tog hissen ner för att träffa diabetessköterskan på diabetesmottagningen. Hon var minst lika trevlig som hon var på telefon häromdagen. Vi pratade, hon mätte sockret, både mitt nuvarande värde och långtidsvärdet, och var nästan förvånad över hur väl det låg inom ramarna. Precis där det ska ligga i båda fallen. Så fick jag en ny liten kompis med mig hem som jag ska sticka mig i fingret med & mäta sockret med 6 gånger om dagen till en början. Varje söndag ska jag rapportera in värdena till henne via mail och sen återkommer hon till mig med kommentarer och eventuella ändringar jag ska göra.
Jag påpekade för henne hur dålig informationen på MVC var och hur de förstorade upp det här till ett skräckscenario för mig. Tyvärr var det inte första gången hon fått patienter som råkat ut för det här och hon var uppriktigt ledsen att man hanterar det så på MVC. Det är i de allra flesta fall inget konstigt alls att kroppen inte orkar producera tillräckligt med insulin för att räcka till under en graviditet. Hon var inte det minsta orolig och jag kände ett förtroende för henne som jag önskar att man skulle känna oftare för dem som jobbar inom vården.

 

Värdena jag tagit själv sedan dess har varit bra och nu vet jag att jag kan styra själv vad jag stoppar i mig och följa upp det med sockermätaren. Det betyder att jag inte har några förbud längre utan att jag kan äta av allt men att jag såklart måste tänka lite på mängderna jag stoppar i mig. Det känns skönt oavsett och det är inte så många veckor kvar heller.
Blodtrycket kollades också och det ligger alldeles perfekt. Gott, nu kan vi släppa oron för ett tag och fokusera på roligare saker.