Vad den nu 63 årige amerikanen gör eller hur han orkar är frågor vi inte kommer få svar på men att han fortfarande spelar i en helt egen liga när det gäller liveartister är glasklart. Uppbackad av 17-manna bandet E-street band bjöds vi på en galen kväll. En kväll där Bossen valde att köra hela albumet Born in the USA. Klassikern från 1984.
Jag & lillasyster har sett Bruce två gånger tidigare, Cin en gång innan och för Jocke var det första gången. Den där första gången kan jag bli avundssjuk på. Känslan när man får känna intensiteten, glädjen, energin & samspelet mellan publiken & alla på scenen för första gången, den är speciell. Har man sett dem innan kommer förväntningarna, kraven & rädslan för att de inte då leva upp till alla förväntningarna. En rädsla som iofs är obefogad men ändå.
Det är trots allt något magiskt VARJE GÅNG man kan dansa loss till liveversionerna av Dancing in the dark eller Glory days eller när man får gåshud till I'm on fire.
Betyg: MMMMM
Den enda saknaden, förutom den självklara efter Clarence Clemons som brorsonen Jake fyllde så gott som någon någonsin kommer kunna göra, är saknaden efter att få höra den fantastiska Because the night ännu en gång live.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar