Så levande men så saknad

Jag skulle passa på att njuta av tystnaden innan pojkarna kommer hem från ranchen där Jocke har snickrat och hundarna busat hela kvällen. Istället hör jag mina egna snyftningar när jag tänker på en av de finaste människorna jag vet och som saknas mig något fruktansvärt. Det är två år sedan min älskade morfar gick bort idag & trots att det gått två år redan kan jag höra hans skratt, se glimten i hans ögon, känna styrkan i hans hand och värmen av hans kram . Hade fler varit som han var hade världen varit ett så mycket bättre ställe.

Älskade morfil, du är så saknad och även om du fortfarande känns så levande vill jag inget hellre än att du ska vara här.... Då kunde vi sjungit motorcykelvisan ihop....