Livstecken - det var på tiden!

Fy vilken dålig uppdatering här!

Livet kom emellan & det måste det få göra ibland.

Sedan sist har jag i alla fall uppdaterat lite på Instagram så det får bli en sammanfattning med de bilderna.

 

Jag har gjort Rabarber & citronsaft med mynta & vanilj (precis som förra året) och den blev galet god i år igen.

Vi har firat Midsommar på Hammaren med god mat, smaskig tårta och trevliga människor. Det blev två varianter av tårta i år eftersom syrran tänkt göra en sort medans jag inte vill fira Midsommar utan en klassisk jordgubbstårta (som dessutom är lite av min paradgren). Så hon gjorde en modern glass och marängtårta medans jag gjorde en klassisk jordgubbstårta med massa gubbar & grädde. Årets twist ( det måste finnas en lite twist varje år på den men helst inte samma som förra året) blev flädersagt i vaniljkrämen - gott!

 

Jag & mamma tog en tur till mormor för att säga hej, dricka kaffe men också för att gå till morfars grav. På Midsommaraftonen var de 3 år sedan han somnade även om datumet var några dagar senare (det var då vi styrde  kosan till Lajsbo). Vi hade en ganska mysig kväll hos lilla mormor & stunden på kyrkogården var sådär fridfull trots lite regn.

Vi har ätit grillat ( i massor!!) och toppat med hemmaodlade jordgubbar. Alltså, vårt land är överfullt med de röda små gubbarna. Visserligen är det någon (liten fyrbent) som trampar ner en del av dem när han leker med sin boll men vi har så vi klarar oss ändå!

 

Det vanliga livet rullar ju också såklart, med vardagsmat, kvällspromenader och jobb. Kvällarna uppe på åkrarna har varit något alldeles extra den sista tiden med himmeln i en glödande färg eller med regndimman liggandes tung över hästhagarna - vackert!

 

Inklusive denna veckan har vi 6 veckor kvar till semestern. Långt fram, så långt att det inte ens känns jobbigt än faktiskt. Vi har ju dessutom valt det själva! Allt för att kunna göra lite på huset när det väl är dags. 

Vi har haft lite uppehåll med vallningen, det är inte så himla lätt å få ihop det alltid. Men igår fick vi det tillslut. SÅ KUL! Mest laddad var, hör & häpna, Franz! Första rundan var det inte många rätt men till den andra då vi gjorde övningen som vi fick tips om när jag hämtade Ernzt på Öland gick bra. Riktigt bra faktiskt! Ernzt fick göra samma övning å visst är han laddad men i jämförelse med lillebror var han den lugna - plötsligt händer det... Förhoppningsvis kommer vi få lite bättre träningsmöjligheter om ett par-tre veckor då det kommer hem 5 damer till byn. Då kan vi enkelt åka dit och träna korta stunder varje dag. DET ser vi verkligen fram emot! Tills nästa år hoppas jag att vi ska kunna ha några flickor hemma redan från tidig vår och sen hela sommaren innan vi stallar in dem i ett sprillans nytt, om än litet, fårhus framåt vintern!

Huset går det sakta med för tillfället. De sista fönsterna som vi fått hem har kommit på plats och dörrarna (inte pardörren på framsidan) också. Snickarna ska ha semester snart och innan dess hade de lite annat de var tvugna att avsluta - förståeligt. Sålänge lägger vi fokus på hundhuset som vi handlade material till i lördags. Jocke & pappa började snickra igår, prefab i bonnens vagnbod. Perfekt att kunna snickra ihop allt där och sen bara lyfta det på plats. Smidigt som attans. Till helgen gräver vi ur och gjuter sen kommer det lilla huset plötsligt vara uppe. Det kommer bli kungligt för killarna att bo där! Ni ska få se....

Som tack för all hjälp och för att de alltid ställer upp bjöd vi mamma & pappa på smaskig mat i lördags kväll. Izakaya Moshi fick bli restaurangen fö kvällen. Jocke hade heller inte varit där innan men alla tre var imponerade och vill gå dit igen. Jag tackar inte nej, jag tycker det är en av de absolut bästa restaurangerna vi har i den här stan.

I lördags (mycket hände i lördags tydligen) eftermiddag var vi också & hälsade på lilla Ella som blivit stor tjej nu. Felfria 1,20 starter och...ja, varför vi hälsade på henne tar vi en annan gång. Förhoppningsvis kommer vi "över ån" och kan ropa hej då. Tills vidare säger jag bara att det var roligt att få se henne, hon gillade lika mycke nu som då att bli kliad bakom örat och jag fick ett par rejäla pussar av henne.... Sen kom gamla vanor fram från föltiden när hon började leta skosnören och småtugga i byxbenen men det behöver vi inte prata så högt om. Nu hoppas vi bara att allt går som det ska så ska jag tala om sen vad som händer!

That´s all för nu hörrni, jag ska försöka bättra mig igen men samtidigt måste livet gå först, vi har ju bara ett! Kram