I slutet på juli

Hundarna & jag har precis klarat av en timmes promenad med Ludwig i vagnen. Han sover fortfarande så vi passar på att pusta ut på baksidan, i solen med en kopp kaffe.
Det är skönt att kunna gå igen även om jag fortfarande inte går speciellt fort. Nånstans måste man i alla fall börja! Å det kräver minsann lite teknik att ratta Emmaljungan och två hundar som inte gått alldeles för många koppelpromenader den sista tiden. Visst, i skogen går hundarna lösa men på vägen & i byn har vi dem kopplade så det blir mer av den varan nu. För även om Emmaljungan kan klassas som terränggående tar den sig inte fram på alla ställen vi promenerat tidigare.

Vi har klarat av kalas för pappan i huset sedan sist. Gräset är på plats och verkar trivas. Många timmars vattning har det blivit men det är det värt. Tänk vad lite grönt kan göra!
Dessutom har ännu ett bvc besök bockats av och killen ökar nu med ett halvkilo i veckan. En stadig bit börjar han bli!

Vi har också hunnit med besök hos både min farmor & farfar och min mormor. Morfar sa vi hej och grattis till vid hans grav på hans födelsedag igår. Det blev en ganska känslosam stund för mig där. Att min älskade morfar, en av mina allra största förebilder i livet och en av de varmaste människorna jag kännt, aldrig fick träffa mina fina killar. Det är tråkigt. Och det är väldigt synd att de aldrig fick träffa honom, han som fortfarande nämns och pratas om så ofta i vår familj. De hade i alla fall kommit fantastiskt bra överens, morfar & Jocke, det är jag övertygad om. Och Ludwig och han hade definitivt kunnat hitta på en massa bus ihop, precis som morfar gjorde med oss när vi var barn!

Det blir väldigt lite bilder med kameran men jag bjuder på den senaste veckans instragrambilder istället!

Trevlig helg på er! ❤