Att visa hänsyn & tänka efter före

Ett inlägg som en eftersöksjägare skrivit florerar på Facebook.
Jag blir så arg när jag läser sånt där.

Som häst och hundtjej vet jag att det inte spelar någon roll om det är en hund eller en häst på vägen, vad är det som gör att folk inte kan släppa på gasen?

Om det är en häst sitter det alltsom oftast dessutom en människa på ryggen eller i vagn bakom. Djuret är förmodligen någons bästa vän. En familjemedlem som man älskar högt och lägger en väldigt stor del av både sin tid & sina pengar på. Människan på ryggen eller i vagnen är någons barn eller förälder, någons syskon eller farförälder. Ändå susar du förbi i 90 på 80 vägen, utan att visa den minsta hänsyn eller respekt för varken djuret eller människan. Hästar är flyktdjur, även om de inte är rädda för fordon och trafiksäkra kan de bli rädda för andra saker som gör att de hoppar ut i vägen. Om förare av diverse olika fordon inte är uppmärksamma då och har släppt lite på gasen är risken ganska stor att köra på hästen. Det är ungefär som att köra på en älg, med ryttare eller kusk. Inget man vill göra alltså. Hade det varit en älg som gick i vägkanten hade nog ingen förare kört förbi utan att släppa ens lite på gasen, eller?

När det gäller hundar är det lite annorlunda eftersom de sällan har en ryttare eller kusk. Om det finns en människa vid hundens sida finns det oftast också ett koppel mellan dem och risken att hunden flyger ut i vägen är ganska liten, släppa lite bör man nog ändå göra, iaf om man kör på en väg utanför samhälle där det är 70 eller högre som är hastighetsbegränsningen. Av ren hänsyn om inte annat för de som går eller springer på vägen.
Sen finns det där där gångerna när hundar vistas på vägen utan sin matte eller husse. Vid jakt i de flesta fall om hunden inte rymt. Många jaktlag sätter upp skyltar om jakt med hund men inte visar fordonsförare någon form av försiktighet för det, de flesta gör i alla fall inte det. Det man ska tänka på är att jägarna faktiskt gör ett jobb för alla oss andra som också vistas på vägarna eller som inte vill ha vilt i trädgårdarna. Hade vi inte haft den jägarkår vi har hade vi haft otroligt mycket mer vilt och därmed också fler viltolyckor.

Sen har vi skyddsjägarna eller eftersöksjägarna. De kommer ut när ett vilt blivit skadat för att söka upp djuret, avsluta deras lidande så snart som möjligt och se till så att det inte heller vistas på vägarna och kan orsaka ännu mer skada för oss andra trafikanter. De står redo dygnet runt, i ur och skur, med sina hundar för att ge sig ut för din skull. De lägger många timmar utan någon vidare ersättning, även om ersättningen höjts ganska nyligen. Ändå visar uppenbarligen de flesta ingen hänsyn när de kommer ut på plats. Bara för att man inte ser hunden betyder det inte att den inte finns där i närheten och kan komma utrusandes på vägen när som helst.
Imorgon börjar bockjakten och jaktsäsongen kommer återigen med mer rörelse i skogarna vilket också resulterar i att viltet rör sig över vägarna. Det gör också att jakthundarna snart är tillbaka också.

Det är inget roligt att få en hund påkörd. Vår gamla beaglehane Robbin blev påkörd i samband med jakt i september samma år han hade fyllt två år. Tack vare pejl på honom kunde vi hitta honom eftersom han sprang iväg i chocken efter smällen med bilen. Under en gran låg han inkrupen ungefär två kilometer ifrån olycksplatsen. Pappa såg dessutom sin älskade hund bli påkörd, inget någon vill uppleva någonsin. Han kom i alla fall till djuksjukhuset och med en prognos om 10-15% chans att kunna stödja på benet som var mest illa tilltygat opererades han. Det blev inte mycket mer jagat för den knappt två och ett halvtårige Robbin men han kunde i alla fall stöjda på benet efter fem dagar och fick ändå ett långt och lyckligt liv som sällskapshund.

Så snälla, tänk efter före, släpp lite på gasen och var omtänksamma medmänniskor som visar förståelse och hänsyn för andra - både djur och människor.

Robbin i snön i sina äldre dagar!

Länken till det som cirkulerat på Facebook hittar du här om du vill läsa den!