Ikväll har vi hängt på ranchen. Jocke har snickrat, Franz har vallat katten Fräz som är riktigt trött på honom nu och jag & Ernzt passade på att mysa lite i gräset. Det syns ju inte på bilden men det var strålande sol & riktigt skönt.
Igår kväll va vi i fårhagen igen för lite träning. Det gäller ju att ligga i nu om vi ska bli klara för start innan vintern. En liten grupp fina tackor har vi å vallar på och de är riktigt trevliga att jobba med. Vi skulle träna hämt precis som förra veckan och sedan, om allt gick som det skulle gå över på att träna fålla. Hämten gick så fantastiskt fint, fick beröm av de mest otippade för hans fina utgångar och det kändes skönt med tanke på hus mycket vi slitit med dem. Ett av hämten var så jag fick gåshud där jag stod, när jag duade honom, tittade han till höger, jag ville skicka vänster så jag la in ett du till, han tittade vänster, släppte fåren en millisekund å så pyschade jag iväg honom. Han gick ut i en stor fin båge med ett öga på djuren, harmoniskt men ändå i full fart. När han kom upp gick han in, la sig ner självmant på ca 20-25 meter och på mitt kommando gick han upp, lugnt och sansat med djuren rakt emot mig. Det är så man får gåshud efter allt jobb. Äntligen börjar det löna sig och verkligen ge resultat!!
Sen skulle vi känna på fållan lite. Han har inte varit i fålla på läääänge eftersom vi ha jobbat med honom på stora ytor för att han ska få utrymme att arbeta, gå gå gå, rakt mot djuren och bara jobba, lugnt och sansat. Inga trånga utrymmen där han gå upp i stress utan bara lugnt jobba. Nä vi kom fram till fållan kände jag direkt hur osäker han blev. Jag öppnade ändå, höll fast vid lugnet och tog med honom in. Antagligen kände tackorna direkt att han var osäker för de har aldrig utmanat honom innan men det gjorde de nu. Det var åtminstone tre av dem som försökte stånga honom. Matte fick lite panik i den lilla fållan (sex grindar varv tre st 1.5 meters) eftersom man ju är rädd om sin lilla hund. Det gör ONT att bli stångad av en tacka, tro mig, jag blev nämligen det i nästa ögonblick. På smalbenet. Eftersom jag ville behålla lugnet framför hunden sa jag inget men tänkte för mig själv att nu gick det ta mig tusan av. Det gjorde det såklart inte men jag fick rejält ont och har det idag med tillsammans med en stor & fin bula. Jag la Ernzt ner, öppnade grinden och lät honom plocka ut djuren. Det gick rätt bra, han samlade ihop dem fint och la sig ner. Sen gick vi tillbaka & gjorde några hämt till men hans självförtroende fick sig nog en törn i fållan. Det är det vi ska jobba med nästa gång. I en större fålla och helst på andra djur, för att stärka honom där först och sedan gå tillbaka till samma djur. De minns ju mer än vad som är bra med dem tyvärr. Helst hade jag velat köra redan i helgen, jag ska baa hitta några djur och en fålla först, sen jäklars.
Nu blir det sängen, imon börjar bockjakten och det betyder uppstigning för Jocke strax efter 4. Själv ska jag försöka ligga kvar & sova till 6 iaf som vanligt på mornarna. Sov gött hörrni!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar