Ett av de nya plaggen som klickades hem häromdagen &
som hämtades idag. Fantastisk kvalité och så skön!
Ett perfekt basplagg som kommer från Sweden Rock Shop!
Här är det trött idag. Jag vet inte vad det är som gör det men varje gång jag vart hos Sophie på Häst o Hälsa med hundarna är jag helt slut efter. Det är hundarna med men det är inte så konstigt, de får ju behandlig.
Vi började med Franz idag, det var hans första riktiga besök där. Eftersom det var just första gången trodde jag att han skulle skälla ut Sophie först men det gjorde han inte. Han hälsade snällt och stod fint när vi skulle mäta musklerna...tills han fick syn på väggen som är tapetserad med foton på hundar som fått hjälp av Sophie. Då började han morra...haha! Vi skrattade gott åt honom, söte blev lite osäker. Senmättes det, han är jämnt musklad, det skiljer 0,6 cm på vänster och höger bakben, vilket är helt okej. Han är jätte mjuk och smidig och vi fiock beröm mååånga gånger för hur fin han är. Kul! Inget i bogarna, inget i bäckenet och fina höfter fick vi höra. Han är ju inte röntgad än men det verkade lovande tydligen å det känns bra, jag hoppas verkligen att han är HD fri.
Så lite massage och som avslutning en stund på vibben. Vibben blev en solklar favorit direkt, han njöt verkligen. Han passade på å bjuda på en hel massa pussar också för att fjäska in sig ordentligt hos Sophie.
Sen var det dags för Ernzt. Han har inte varit halt utan har kännts fin om än något stel i ena sidan av nacken när jag böjt honom. Jag bad om lite extra koll där. När Ernzt kom in hoppade han rakt upp på vibben och väntade på att vi skulle börja. En tass som lades upp i knät på Sophie för att förtydliga det också för att verkligen vara tydlig med att han gillar det som tusan.
Så körde vi igång & började med att mäta musklerna. Fram skiljer det 0,3 cm på musklerna och bak är han helt jämn, precis på millimetern! Inte vanligt och det känns bra, senast felade det på 0,7 på bakbenen. Hon börjde, klämde och käånde på honom. Så kom hon till huvudet å visst höll hon med mig att han var lite mer stel å vänster. Så vi jobbade med det och sen gick hon upp mellan skulderbladen där han hade ont första gången. Jo, han hade lite ont där nu också. Antagligen är det vallningen, när han blir så otrolig låg som han blir, det sliter, men det kan också vara något gammalt sedan låsningen han hade i länden och att det här kommer av att han avlastat bak på framdelen. I vilket fall talade herrn väldigt tydligt om att han inte alls ville vara med på det här. Sophie fick plötsligt inte alls röra honom. Han var tillomed lite sur på mig en stund. En mycket speciell herre!! Men, efter lite övertalning fick hon röra honom igen så då tog vi upp honom på vibben, lät honom ligga där en stund och slappna av, sen körde vi lasern och det gick fint. Han kämpade emot en stund men sen njöt han i fulla drag igen. Jag hoppas att han kommer ihåg det bra tills nästa gång!! Vi fick lite övningar vi ska göra hemma för att öppna upp mellan skuldrorna också. Hon tyckte trots det här lilla, som vi tror inte är så farligt som han visar för han är så väldigt rädd att det ska göra ont, fast det kanske inte gör så ont. En känslig pojk! Nöjda och glada men väldigt trötta åkte vi sen hem igen.
Så körde vi igång & började med att mäta musklerna. Fram skiljer det 0,3 cm på musklerna och bak är han helt jämn, precis på millimetern! Inte vanligt och det känns bra, senast felade det på 0,7 på bakbenen. Hon börjde, klämde och käånde på honom. Så kom hon till huvudet å visst höll hon med mig att han var lite mer stel å vänster. Så vi jobbade med det och sen gick hon upp mellan skulderbladen där han hade ont första gången. Jo, han hade lite ont där nu också. Antagligen är det vallningen, när han blir så otrolig låg som han blir, det sliter, men det kan också vara något gammalt sedan låsningen han hade i länden och att det här kommer av att han avlastat bak på framdelen. I vilket fall talade herrn väldigt tydligt om att han inte alls ville vara med på det här. Sophie fick plötsligt inte alls röra honom. Han var tillomed lite sur på mig en stund. En mycket speciell herre!! Men, efter lite övertalning fick hon röra honom igen så då tog vi upp honom på vibben, lät honom ligga där en stund och slappna av, sen körde vi lasern och det gick fint. Han kämpade emot en stund men sen njöt han i fulla drag igen. Jag hoppas att han kommer ihåg det bra tills nästa gång!! Vi fick lite övningar vi ska göra hemma för att öppna upp mellan skuldrorna också. Hon tyckte trots det här lilla, som vi tror inte är så farligt som han visar för han är så väldigt rädd att det ska göra ont, fast det kanske inte gör så ont. En känslig pojk! Nöjda och glada men väldigt trötta åkte vi sen hem igen.
Det känns bra att veta att både är ok, Franz fick bara superlativ och Ernzt ville hon få ett foto på så hon kunde sätta upp honom på väggen (den som franz morrade på) bland sina andra patienter. Hon sa själv att hon bara ber om foton på de som är mest speciella och då ska Ernzt helt klart upp där. Han är så tydlig i sitt språk. Franz spelar mest Allan och fjäskar, å sen rasar han ihop som ett korthus när det blir skönt. Det är så roligt att de är så otroligt olika men jag är glad att de är lika på den sociala punkten och att de tycker om kontakten med människor & att bli klappade och kelade med.
Inga krav på återbesök men jag kommer åka tillbaka om ca 4 månader igen, bara för att kolla och jag tycker det är välinvesterade pengar att få det här kvittot på att de mår bra, dessutom gillar de det så himla mycket så bara det är belöning nog!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar