I slutet på juli

Hundarna & jag har precis klarat av en timmes promenad med Ludwig i vagnen. Han sover fortfarande så vi passar på att pusta ut på baksidan, i solen med en kopp kaffe.
Det är skönt att kunna gå igen även om jag fortfarande inte går speciellt fort. Nånstans måste man i alla fall börja! Å det kräver minsann lite teknik att ratta Emmaljungan och två hundar som inte gått alldeles för många koppelpromenader den sista tiden. Visst, i skogen går hundarna lösa men på vägen & i byn har vi dem kopplade så det blir mer av den varan nu. För även om Emmaljungan kan klassas som terränggående tar den sig inte fram på alla ställen vi promenerat tidigare.

Vi har klarat av kalas för pappan i huset sedan sist. Gräset är på plats och verkar trivas. Många timmars vattning har det blivit men det är det värt. Tänk vad lite grönt kan göra!
Dessutom har ännu ett bvc besök bockats av och killen ökar nu med ett halvkilo i veckan. En stadig bit börjar han bli!

Vi har också hunnit med besök hos både min farmor & farfar och min mormor. Morfar sa vi hej och grattis till vid hans grav på hans födelsedag igår. Det blev en ganska känslosam stund för mig där. Att min älskade morfar, en av mina allra största förebilder i livet och en av de varmaste människorna jag kännt, aldrig fick träffa mina fina killar. Det är tråkigt. Och det är väldigt synd att de aldrig fick träffa honom, han som fortfarande nämns och pratas om så ofta i vår familj. De hade i alla fall kommit fantastiskt bra överens, morfar & Jocke, det är jag övertygad om. Och Ludwig och han hade definitivt kunnat hitta på en massa bus ihop, precis som morfar gjorde med oss när vi var barn!

Det blir väldigt lite bilder med kameran men jag bjuder på den senaste veckans instragrambilder istället!

Trevlig helg på er! ❤

3 veckor

Det har gått 3 veckor sedan våra liv ändrades för alltid.
Jag ska inte sticka under stol med att de sprungit iväg, samtidigt som de känns evighetslånga. Långa för att det känns så självklart att Ludwig är här nu men också för att jag har vissa svårigheter att anpassa mig till allt det nya. Inte att han är här för det är fantastiskt -äntligen! Men att gå hemma & plocka plocka plocka. Bli sittandes med en ätande bebis för att sen precis hinna slänga in en maskin tvätt och fixa mat till mig och Jocke innan det är dags för Ludwig att äta igen. Jag som är van vid att va effektiv, få saker gjorda och att det händer massor när det väl händer. Nu händer det mest ingenting & ändå har jag fullt upp hela tiden.
Det tar väl en stund att anpassa sig. Vänja sig vid att det lätt tar en halvtimme från att man säger att nu ska vi åka tills att man faktiskt sitter inpackade i bilen.
En stor omställning men såklart alldeles underbart.
Han är underbar. Men han har ett jäkla humör. Talar om när han inte är nöjd & äter som en hel karl! Det ska bli spännande på tisdag att se hur mycket han ökat i vikt under veckan som gått. Sist vägde han 2920 gram, alltså +310 gram sen vägningen en vecka tidigare, och mätte 50,5 cm. Galet att han växt 3,5 cm på 16 dagar sedan han föddes. Men ska man bli stor & stark gäller det att ta sikte på det redan från början.

Jag mår bättre också. Snittet läker, kliar bitvis som fasiken, och även om det är lite förhårdnader kring ärret får jag vara nöjd med hur det ser ut! Jag har 3,3 kg kvar till inskrivningsvikten (men hade gått upp nåt kilo redan till inskrivningen) och hoppas att de ska vara borta innan sommarn är slut iaf. Snart ska jag kunna börja gå riktiga promenader och då hoppas jag de rinner av och tar med sig några kilon extra.
Annars hoppas jag att vi kan få till nån form av rutin framåt hösten för att skrönma bort de extra kilon jag har & hade redan när jag blev gravid. Men det får blir ett annat inlägg en annan gång!

Att bli med trädgård

Ja som rubriken säger så är det äntligen dags för oss att bli med trädgård.
Idag började de med grovplaneringen, imon ska det vara förberett och klart för gräsmatta och på fredag börjar de rulla ut gräset. För vi valde rullgräs. Visst blir det lite dyrare men med två hundar som man annars ska hålla koll på känns det som ett jäkligt smidigt alternativ. Att slippa hålla koll på att hundarna inte springer i den nysådda matjorden å en stor fördel, en annan är att gräsmattan kommer att kunna användas i år. Det ser jag fram emot!!
Kantstenen har landat här hemma också och det blir huggen granit, så himmelens snyggt! Plattorna runt huset har vi dock inte bestämt än och altanen får tills vidare bestå av grus men det kommer gå att sitta där och äta å fika också (precis som det gjort hittills) så det är ändå okej.

På sikt ska det ner lite rosor (den enda rabatten som är självskriven är en ca 20 meter lång rosenrabatt), syrener, fläder, äppelträd, krusbär, pioner, vinbär och magnolia också i jorden men vi tar det efterhand. Man kommer på saker under tidens gång också som man vill ha. Medans andra saker är självskrivna, som pioner, jag älskar dem! Har ni några favoriter i era trädgårdar eller något som ni skulle vilja ha? Kom gärna med tips och idéer!!

Vi känner av hur det blir med gräset nu i alla fall innan vi trycker ner fler saker i backen. Å vi har ju ingen panik, 30-40 år till ska vi bo här har vi tänkt & på den tiden kommer vi ändå haft tid att njuta av allt det där goda och doftande!

Norrsidan, här blir det inte så mycket gräsmatta.

Baksidan får ungefär en tredjedel av all gräsyta.

Södersidan får den största gräsytan - med all rätt!

Bakom förrådet gräver vi ur lite extra för ett land i söderläge.

Vårt nya liv

Vi har varit hemma en vecka.
Att vi fått rutiner är väl att ta i men dagarna går (fort) & nätterna sover vi oss igenom. Det känns väldigt värdefullt.

Ludwig, som den lille filuren numera heter, äter sista gången vid 23-tiden sen sover han till 4 - snåret och efter mat & ny bralla somnar han om några tinmar till. Det går ingen nöd på oss alltså!

Å äter gör han! Som en häst! Amningen funkar men det räcker inte riktigt till så vi kompletterar med ersättning & har pumpat för att försöka få en uppfattning om hur mycket han äter. Flaska eller bröst spelar iaf inte honom någon roll å inte om det blir äkta vara eller ersättning heller så det är skönt! Det viktigaste är ju att han blir nöjd!

Visst har man fått rucka på gamla invanda rutiner och göra dem på andra sätt än tidigare. Som igår kväll när jag intog kvällskaffet i badrummet med bröstpumpen. Ett annorlunda sätt att dricka sitt kvällskaffe på men för att få i mig det innan det blev kallt och samtidigt kunna servera käket innan liten skrikit sig hes ja, då fick det bli så.

Idag njuter jag för första gången av lite sol, i lagom dos, och liten passar på att ta en lång tupplur i vagnen. Livet rullar på och det ändrar sig lite för varje dag men vi mår bra. Snittet läker, agrafferna (klamrarna som jag fick istället för vanliga stygn) togs bort igår & jag har mindre ont för varje dag även om jag längtar efter att kunna röra mig obehindrat och inte behöva tänka på vad jag inte får eller bör göra.
Vårt nya liv börjar visa sitt rätta jag & vi bara njuter! ❤