Idag skulle jag kunna gå bananas totalt med superlativen över våra fantastiskt fina fyrbenta pojkar! Jag ska försöka behålla någon form av sans i sammanfattningen av dagen i alla fall.
Vi var ett glatt gäng som möttes upp vid 10 snåret. En mindre armé med hundar hade vi med oss också och det var första utmaningen för lille herr Franz. Massa hundar och de flesta har han aldrig träffat innan. Efter lite gruffande tystnade han och fann sig i att vara omgiven av alla dessa nya bekantskaper. Enbart tikar å så brorsan då.
Ernzt som inte vallat på länge, ca 3½ vecka, hade bara ögon för fåren även om det var ett par av tikarna som var i löp. Vad är väl en söt flicka när det finns en hel flock med tackor? Då kan man kanske förstå hur stark valldriften är när den konkurrerar ut sexualdriften bara sådär.
Första rundan skulle vi bara känna på tackorna som verkade ha fart under fötterna. Han var lugn, fokuserad och lyssnade. Några små hämt där jag stod mitt emellan hund och får. Han tog både höger och vänster fint även om han tidigare haft lite svårare för vänster. Kanske har det vänt? Jag ska i alla fall försöka vara konsekvent och jobba lika mycket med båda två.
Runda två klev jag upp jämsides med honom och skickade först höger, en finfin utgång och sedan som ur skolboken la han sig i balans. Vi gjorde om det, skickade vänster istället. Lika fint där å matte växte ett par centimeter. Flera gånger gjorde vi om samma sak, oftast med lika fint resultat men ibland slår han över eller går inte hela vägen upp. Skillnaden mot tidigare är att han faktiskt går att lägga ner, sätta press på och skicka igen, antingen åt samma håll eller tillbaka om han slagit över. Även om det bara är 1/12 dels varv går det fint. Skönt!
Sen gick vi över till position tre där fåren står i mitten och jag står en kvart åt det ena eller andra hållet från hunden sett. Skicka höger, balansera, återgå till position, skicka vänster, balansera. Så fin!! Lite trött i huvudet på sluttampen men hallå, är det konstigt eller? Jag är galet nöjd med honom!
Franz som hade fullt upp de första fyra timmarna med att jobba på alla människornas uppmärksamhet, hoppa upp å ner i mattes knä och spana in alla flickorna runt omkring fick också känna på fåren. Tre gånger rymde han ur 25an (hage 25*25 meter för er som inte har huvudet fullt med ull ;-) ) eftersom han inte alls förstod varför han skulle vara där inne. Sen kom Lindas fina Alaska till hjälp. Hon vallade och Franz hängde på. Tillslut knatade den lille runt själv där inne, lugnt & sansat. Inga rusningar, inga försök till dumheter. Bara en fin attityd och definitivt ett nyväckt intresse för den lille. Efter sin runda i hagen satt han sedan utanför hagen och tittade på fåren för första gången. Imorgon testar vi en liten sväng till, kanske blir det skillnad, kanske sköter han sig lika fint då.
Nu håller vi tummarna att Ernzt inte rivit upp något under dagens vallning & att han kan fortsätta jobba lika fint imorgon utan någon dum hälta som gör come back. Lite massage efter hemkomst och han ska få lite till ikväll så hoppas vi att herrn är fit for fight imorgon igen.
Å just det, jag hade kameran med mig, den stod så fint jämte stolen hela dagen men jag glömde använda den. Skärpning imorgon helt enkelt!
