Brylcreme, prickiga klänningar och "handburgare"

Igår kväll piffade vi till oss och åkte tillbaka i tiden. Samtidigt som man kliver innanför grindarna på Tyrolen är det som att kliva in i en annan tid. Häftigt är det att det är så väl bevarat som det är. Färgglada lampor, flera scener med band som spelar, folk som dansar, barn som leker och såklart alla dessa gamla bilar, skinnvästar, frisyrer stylade med brylcreme och stora prickiga klänningar som bärs tillsammans med gympaskor i alla möjliga färger. Det är verkligen en nöjesplats för hela familjen där du kan köpa allt från kaffe, glass & godis till öl, vin, pizza och inte minst "handburgare" & popcorn.

Hade det inte varit för regnet hade det definitivt blivit en alldeles perfekt avslutning på sommaren, nu kändes det mer som en början på hösten. Men trevligt var det, Brolle var riktigt bra och när vi stod där i duggregnet kom det fram en liten herre med norrländsk dialekt och talade om att det där minsann var hans pojk & att Tyrolen var den bästa folkparken de spelat i på turnen i sommar som tar slut idag. Å jo, visst var det Brolles pappa!

Bara tjejer hemma

Efter jobbet stack jag direkt till Willys för att storhandla. Nästan 1600 kronor fattigare kom jag därifrån en timme senare. Förhoppningsvis behöver jag inte äta riskakor till lunch imorgon! Sedan hem & packa upp, laga lite mat till sig själv och vips så var klockan halv 8.
Alla pojkarna är på ranchen. Jocke snickrar och hundarna tycker nog det är skönt att komma ut dit en sväng. Så här hemma är det bara jag & katterna. Lugnt & skönt!! Haha...men lite tomt såklart!

Hade tänkt att jag skulle baka bröd men vi hade tydligen ingen sirap hemma. Så en cykeltur till Ica får det bli innan jag slänger ihop smeten och sen bara väntar på att det goda brödet ska bli klart! Det blir Yoggibröd och för den som vill testa finns receptet här!



Lax i ugn med blomkål och annat grönt
fick det bli idag, gott & enkelt!

Hundfysioterapeutbesök

Oj, vilket långt ord!!

Igår eftermiddag var det i alla fall dags för ett besök hos Sophie på Häst & Hälsa med Ernzt.

Vi började med att gå med honom och hon konstaterade ganska snabbt precis som jag sett att han är halt på vänster fram. Något jag inte lagt märke till dock var att han satte under sig höger bak lite mer än vänster bak. Diagonal hälta är inte ovanligt varken hos häst eller hund så jag blev inte förvånad.
När vi kom in började S känna igenom honom och snabbt hittade hon låsningen i ländryggen. Ernzt skrek för glatta livet och tyckte inte alls det var något trevligt ställe. Han är rätt känslig den där pojken och rädd för att det ska göra ont. Efter mycket om & men kunde vi fortsätta och hon hittade då en svullnad mellan skulderbladen på honom. Det har antagligen kommit av hans låg stil vid vallning, snabba start/stopp, snabba vändningar och låsningen i ländryggen kommer förmodligen av slag mot ländryggen. Då menar jag INTE att jag slagit honom utan att han hoppat efter en pinne eller boll och sedan landat snett eller på ryggen, för det har hänt. Det kan också varit så att han halkat vid en snabb vändning och landat på baken & då fått låsningen. S trodde han gått med den ett tag iaf medans det andra mellan skulderbladen kändes nyare.

När hon hittade svullnaden skrek Ernzt igen och ville helst gå hem. Han gick & satte sig i en hörna och blängde på oss. Inget ömkande och upp på vibrationsplattan. Det var nåt han verkligen gillade även om han länge försökte spjärna emot och inte alls slappna av. Tillslut gjorde han det i alla fall men så fort S skulle ta i honom spände han sig och ville gå ner. För att behandlingen ska ge resultat krävs att hunden är avslappnad så vi provade lite olika varianter men godis är inte tillräckligt för att muta denna tänkande och förutseende herre. Så istället fick matte köra laser med instruktioner av S. Det tyckte Ernzt var okej men inte mer till en början. Efter en stund slappnade han av, tog ner huvudet och kunde tillslut faktiskt till och med lägga sig ner. Tills vi provade att låta S köra lasern, då satte han sig upp igen med huvudet i vädret och skulle inte alls slappna av. Sådär höll vi på rätt länge. Skam den som ger sig, efter mycket om och men kunde faktiskt S köra lasern och Ernzt fortsatte vara avslappnad då. Lite massage på sluttampen och samtidigt kunde S även kontrollera de leder hon inte känt på i början. Hon kände på bogen och på bakknäna. Sista 10 minuterna låg Ernzt och gruffade nöjt när S masserade och då kände vi att vi skulle ge oss. Det är ju den där goa sköna känslan man vill att han ska ha med sig.

Summa summarum låsningen i ländryggen svarade fint på behandlingen. För svullanden mellan skulderbladen ska herrn nu äta MSM (klickbar för den som vill läsa mer). Han har inga problem med sina leder, bogen eller bakknäna vilket är bra. Hon trodde att den här behandlingen skulle ge bra resultat men vi ska tillbaka om drygt två veckor för att kolla av och behandla igen. Tills dess är det massage som gäller av nacke och hals ett par dagar i veckan av matte eller husse, dock inte igår & idag eftersom det är så nära inpå behandlingen. Han får inte rejsa med de andra hundarna och göra snabba start/stopp eler snabba vändningar. Inte heller något boll eller pinnkastande. Han får gärna ha bollen eller pinnen men då ska vi ge den till honom så han får den lågt.

Inte så lätt att hålla en hund som är så pigg och glad så pass stilla med vi gör vad vi kan & hoppas att det ger resultat och att hältan försvinner så vi kan fortsätta träna mot VPt, förhoppningsvis även på Öland (Vi hoppas verkligen Elisabeth att vi kan komma till er och träna, det hade varit så roligt!!) när han är fit for fight igen.
Tillsvidare blir det att kika på andra som tränar och förhoppningsvis lära oss massor av det & kanske introducera Franz lite mer för fåren för nu börjar du den killen bli tillräckligt stor också för mer närkontakt.

Jag ska dessutom bli duktigare på att åka på sånt här i förebyggande för att kunna upptäcka små saker som kan bli stora i tid! Det är de värda pojkarna, likaväl som jag är värd en massage med jämna mellanrum!

Parksommar som på 60-talet

Strax utanför Alvesta, i Blädinge, ligger Tyrolen. Det är en klassisk svensk folkpark som byggdes upp 1962. Glansdagarna var på 60-talet och i slutet på 70-talet fick man stänga igen nöjespalatset som man själv kallar det på sin hemsida (www.tyrolen.se).

Nu är dock nöjespalatset igång igen, i samma anda som i sina glasdagar, och har varit det i några år. Vi hade en kick-off med jobbet där för några år sedan så jag har varit där tidigare men på fredag är det dags igen. Brolle gästar bland andra och förhoppningen är att det blir en avslutning på den här härliga sommaren på ett klassiskt svenskt vis. Jag ser fram emot det och att både skjutbanan, Lyckohjulet och bollkastningen är plus i kanten såklart. Är det någon mer som tänkt åka dit?

Kanske blir det klänning a la rockabilly också för att smälta in på bästa sätt?

Bilden kommer Tyrolen.se

Hej tävlingsnerv

Så var det gjort, jag har anmält mig & Ernzt till VP!
Som ett mail i inboxen kom direkt tävlingsnerven. Längesedan sist eftersom jag inte tävlat med Ernzt innan & det är några år sedan jag tävlade med häst nu. Men nu är de tillbaka, fjärilarna i magen. Vi behöver ju fortfarande träna massor innan vi är redo. Så nu kommer jag leta träningsmöjligheter vid alla möjliga tillfällen. Först ska vi bara bli kvitt den här dumma hältan & skulle det vara så att vi inte blir det kan vi ångra oss ända fram till två veckor innan tävlingsdagen. Eller dagarna, för jag anmälde både lördagen och söndagen för att ha en extra chans på söndagen om lördagen inte går som planerat.

Kom igen kompis - vi ska fixa det ihop!

Hej å hå vad vi ska jobba på nu, taggad till tusen!



En halt hund

Ernzt där han alltid vill va - hos fåren

På onsdag ska Ernzt & jag åka till Sophie på Häst & Hälsa. Ibland när vi har vallat eller om han har lekt och sprungit väldigt mycket blir han halt.

 

Igår hjälpte vi till att dela av lammen från tackorna och väga dem. Det blev korta sträckor med jobb för Ernzt på en stor grupp tillsammans med först brorsan Edgar och sedan syrran Ellen och mamma Vanna. Ernzt överarbetade en hel del, han har ju inte gått på så stora grupper på länge och lyssnade inte speciellt mycket på sin matte. Vi måste alltså träna på större grupper också. Nu när han äntligen lugnat sig på de mindre...det är inte enklare att få ner honom eller komma åt honom när man har  drygt 50 djur emellan sig och hunden...

 

I alla fall är han lite linkig efter att han jobbat igen. Han fick inga smällar eller så utan det måste vara något annat som gör att han blir halt, överansträngning, sträckning, muskelbristning? Jag vet inte. Det är fruktansvärt jobbigt att se honom nu i alla fall och Franz tycker det är skittråkigt att gå på promenader med en brorsa som inte får springa och leka. För han springer, och leker också, om jag inte har honom kopplad. Så nu är det Ernzt i koppel och Franz lös som gäller så den lille får springa av sig i alla fall. Vi hoppas att vi får besked på onsdag vad det kan vara och att Sophie kan hjälpa oss att komma tillrätta med det.

Tävlingskik

Igår förmiddag styrde vi kosan för att kika på Ella som skulle tävla.

 

Den lilla hästen som jag sålde i vintras har blivit stor nu och är verkligen fröken cool på tävlingsplatsen. Inte för att hon någonsin varit speciellt nervös eller stirrig. Kul att se henne med sin nya ägare & ryttare nu när de fått lite tid tillsammans. Vi fortsätter följa Ellas väg genom livet. Å visst är det lite jobbigt att se henne och veta att man inte har något med henne att göra alls nu men jag vet att hon har det bra där hon är och hon kunde inte fått en bättre utbildning.

 

Visst är det klart att det hade varit bra om man kunde ha kvar en häst eller flera bara för att man tycker om dem eller för att man inte vill sälja men hästar behöver en massa tid och kostar en hel del pengar. Man kan inte bara ha dem för att de är fina eller söta, tyvärr.

 



Don efter person

Helgen flög förbi och det var så mycket annat så vi har knappt varit hemma alls.

 

I lördags förmiddag var vi & inspekterade ett hus som firman bygget lutar åt har byggt tidigare. Denna gången var det dock utan dem och bara med husägaren, en jobbarkompis till Carro. Han var nöjd både med jobbet, bemötandet och ja, alltihop faktiskt. Det känns tryggt att vi från flera håll nu bara fått positiva erfarenheter.

 

Efter husinspektionen åkte jag iväg på hemligt uppdrag. En del köper blommor och choklad, jag nappade på en gammal hyvel/snickarbänk istället. Jocke blev betydligt mycket gladare för den än vad han hade blivit för både blommor & choklad. Don efter person! Än får vi dock inte plats med den hemma, förrådet här är mer än överfullt sedan tidigare, så det är bra att ha folk med massor av förvaringsutrymmen. Tillsvidare står den på ranchen.

 

 

 

Jocke spenderade mesta delen av dagen just på ranchen. Bygget av det gigantiska uterummet tar en del tid men nu ser man nästan slutet. På kvällskvisten packade hela familjen in oss & åkte till skogs för en släkt/kusinträff med pappas syskon & kusiner. God mat och många skratt fick avsluta lördagen. En bra dag!

Fantastiska fredag

God kväll!
Vilken dag va? Solen skiner, det är löning och fredag! Det finns ju helt klart sämre dagar än den här.
Ikväll kommer lillasyster och David på mat och vin. Det blir Jockes Tacopizza som jag delat med mig av receptet på tidigare (du hittar det HÄR om du är nyfiken på att testa det nu) och ett för oss nytt vin ska provas till det.

Franz har nyss fått duscha för andra gången denna veckan efter att han rullat sig i skit (Ä.C.K.L.I.G.T!!!). Om han fortsätter i den här takten kommer han ha duschat fler gånger i sitt liv innan han är 6 månader än vad Ernzt ha gjort i hela sitt fyraåriga liv.

Det blir en lugn kväll så vi orkar åka & titta på ett hus som byggfirman det lutar åt har byggt innan jag pyser iväg på ett hemligt uppdrag mitt på dagen. Mer om det imon.

Catch up

Först bollen, sen Franz - så ser det allt som oftast ut här just nu!

God kväll!
Här har vi klarat av jobb, mat, disk och Jocke har åkt till skogs. Alldeles snart kommer fina Cin på kaffe och vi ska catcha upp lite efter hennes tripp till Tyskland. Så skönt väder ikväll så det blir fika ute. Smidigt dessutom eftersom en del av Tjuva-klanen följer med för lite bus!

Det blir alltså en myskväll här och den ska vi njuta av. Kam på er!

Nytt pyssel

I somras, på semestern, köpte jag en ny bricka som jag skulle göra decoupage på. Jag hade hittat en söt ljusgrön servett med prickar och rosor på men den blev inte bra & sen har brickan stått och väntat på att jag ska göra något med den. Häromdagen hittade jag en fin svartvit servett på Blomsterlandet och den får nu pryda brickan. Vad tycker ni? Jag tycker det blev bra och det är rätt skönt men en svartvit faktiskt, i alla fall för en som mig som är väldigt svartvit.

Ledig morgon mitt i veckan

Frukosten är serverad på den nya brickan

God morgon! Eller god förmiddag är det väl kanske snarare nu?
Vi sov lite längre än vanligt idag eftersom jag jobbar kvällen. En långpromenad med pojkarna på nästan en timme fick starta dagen och nu har vi sjunkit ner för att vila och äta frukost. Eller, pojkarna har redan ätit upp sin frulle. Ernzt vilar mednas Franz letar jäkelskap. Alltid är det något på gång med den lille.

Igår kväll var vi i Nöbbele och vallade. Det var en så skön kväll, alldeles stilla och den där kyliga höstluften kunde anas. Det är skönt med höst när vädret är bra men jag har hellre sommar en stund till. Ernzt gjorde några fina hämt och upptag. Vi gick in i fållan som här var lite större och han var lugn, fokuserad och gjorde det fint. Vi tränade på att få bort honom från djuren eftersom han gärna kryper lite nära men det är minsann inte lätt att få honom att släppa djuren, inte ens en tiondelssekund. Men, han gjorde det tillslut och sen var vi rätt nöjda. Trött i huvudet var både jag & hunden och då blir det sällan bra om man ska fortsätta traggla. Lite kaffe på bänken medans de andra jobbade med sina hundar, supersmaskiga kakor som Annika hade bakat och sen lufta valparna innan vi åkte hemåt igen. En riktigt skön kväll och jag önskar att jag någon gång snart kommer ihåg kameran när vi ska valla för det hade vart kul att få lite riktiga bilder också. Nu blir det bara halvtaskiga mobilbilder, eftersom linsen på min kamera på telefonen är helt utsliten eftersom "någon" inte varit så rädd om den. Ny telefon står på inköpslistan för övrigt.

Nu ska jag ta tag i den här dagen!

Ett steg i rätt riktning

Ska vår dröm bli verklighet?

Igår kväll träffade vi alltså en av byggfirmorna vi fått offert av på huset vi ritat och tänkt bygga. Om allt går som det ska och pengen landar på den rätta.
Firman är en liten firma som varit igång några år och gjort ett antal hus från grunden utöver de mindre jobben de gjort åt ännu fler kunder. vi har bara hört gott hittills och deras offert är den som är mest intressant så långt.
Vi träffades hemma hos en av killarna och tydligen är han gift med en före detta kollega till mig från tiden när jag jobbade inom restaurang. Oväntat men roligt såklart!
Vi gick igenom de ändringarna vi tänkt oss och vi fick lite tips på vad vi ska tänka på, oavsett om det blir dem eller någon annan firma som bygger. Sen tog vi bilen och körde en runda för att kika på några av de husen de byggt. Många i modern stil men något i gammal också. De var lätta att ha med att göra och verkligen villiga att lyssna på våra önskemål men duktiga på att komma med sina egna synpunkter och erfarenheter också.

Mötet kändes bra och förhoppningsvis kommer den nya offerten ganska snart. Nu är det bara att hålla tummarna att det landar där vi tänkt oss. Vi väntar på ännu en offert och har ytterligare en som vi ska kika lite närmre på så det är en del jobb kvar innan vi kan bestämma oss för vilken firma som ska få förverkliga vår dröm.

Missöden på rad

Igår morse parkerade jag bilen som vanligt vid jobbet. Av någon anledning blev det inget kvällsjobb för mig igår utan det blir imon istället. Vid halv ett skulle jag, som vanligt, åka hem till hundarna på lunchen. När jag kommer till bilen ser jag ganska snart att det är något mysko. Jo då, det hade minsann varit inbrott i den. Mitt på blanka dagen och mitt i parkeringshuset. Inte lite fräckt!!

Låset är söndertrasat, stereon är borta och de hade försökt slanga bensin också. Det hade de dock inte mycket för eftersom jag åkte på ångorna till jobbet. Alltid något i eländet. Så himla tråkigt och så fruktansvärt onödigt!!

Polisanmälan är gjord i alla fall, det är anmält på försäkringen och bilen står på verkstaden. Det betyder att vi bara har en bil för tillfället och logistiken är inte så lätt att lösa då. Onödiga pengar på självrisk blir det också men vi hade åtminstone halvförsäkrat bilen så stöld och inbrott ingår. Sen är det ju allt det här krånglet som blir... Jag blev så arg och besviken för att inte tala om irritationen. Men men, det är inte mycket att hänga läpp för nu. Förhoppningsvis hinner de laga bilen redan i veckan så vi får tillbaka den innan helgen.

 

Som en räddande ängel ringde mamma och undrade m hon kunde hämta hundarna vilket såklart var hur bra som helst eftersom jag inte visst om polisen ville komma ut och titta på bilen eller inte. Jag vågade alltså inte flytta den innan jag pratat med dem. Så, mamma fick nyckel och hämtade hundarna medan jag styrde med det andra. en snabb lunch på stående fot blev det alltså.

 

Efter att bilen var lämnad på verkstaden hämtade Jocke upp mig i alla fall och vi for iväg på vårt möte med byggarna. På vägen blev det en burgare i farten.

 

Idag fick Jocke cykla så jag skulle hinna hem på lunchen. Inga bilinbrott men väl en valp som rullade sig i skit på promenaden. En timmes lunch med 12-15 minuters färdväg i varje riktning är inte anpassat för att man ska hinna duscha en valp också men jag hann både det och få i mig lite mat innan jag var tillbaka på jobbet, i tid dessutom.

 

Ikväll är Jocke iväg och hjälper en jobbarkompis att flytta. Själv har jag fått i mig ett riktigt mål mat även om det var en matlåda vi hade ståendes. Första riktiga målet mat sedan i söndags...det var nog på tiden tyckte mig kropp.

Nu är vi i alla fall laddade för en kväll i fårhagen och hoppas att vi slipper fler missöden. Hoppas ni får en bra kväll ni också för det tänker jag ha!

 

Att ge och ta

I lördagskväll, över några glas vin och öl, satte vi oss ner för att göra den planeringen som krävs för att vi ska kunna få pris på ändringarna vi vill göra i offerten som vi fått. Placering av spotlights, eluttag, datauttag osv var sådant som skulle planeras tillsammans med val av fönster, spröjs och tillslut vad vi ska göra själva och vad vi kanske kan fundera på att göra själva, beroende på prislappen. För prislappen är avgörande även om vi vet ganska väl vad vi vill ha. Tyvärr är vi inte gjorda av pengar (näe, inte vi heller....) & den där Lottovinsten som vi väntar på verkar utebli. Även om det blev hissnande 80 kronor i vinst på Joker i lördags.

Det blev lite ge och lite ta för att vi båda skulle få igenom det vi tyckte var viktigast för oss. Eftersom tanken är att sätta köket själva ingick även en del av den planeringen i lördagskvällsnöjet. Den slutade inte så bra för mig som fick ge upp min porslinsvask i köket för en rostfri. Men....vi är överens och jag fick behålla de fönsterbrädorna jag ville ha och som är viktigare för mig än vasken. Ge och ta, ge och ta...

Vi halkade också in på lite kakel, klinker och badrumsinredningssurfande när vi var igång och vi är överens om väldigt mycket vilket underlättar massor. Dessutom hittade vi starka kandidater som kanske kommer att få en egen plats i vårt hem även om inget är bestämt än. Det är dock bra att titta redan nu på olika alternativ för det är galet vad kosingen rusar iväg när man drömmer sig bort.

Inspirationen kommer från Hafa & Kakeldaxgruppen

Nu ska jag återgå till verkligheten & jobbet. Ikväll väntar viktigt möte så håll tummarna är ni snälla!

Fem månader

Idag blir Tok-Franz  fem månader. Galet vad tiden går. Ändå känns det nu som vi alltid haft honom.

 



Alltid redo för bus!

För er som inte träffat Franz ska jag berätta vem han är.

Franz är en border collie som verkligen kan det här med att leva i nuet. Visst är han valp fortfarande men han är väldigt närvarande och i nuet hela tiden. Han är konstant glad. Hela tiden går han på hög växel, om han inte sover. Även om han ska mysa & kela gör han det med full gas. Han pussar frenetiskt, kryper närmare och närmare, viftar med en tass (eller två), reser sig upp och kastar sig ner igen samtidigt som han siktar in sig på ett öra eller en näsa. Så myser vi här alltså.

Franz är en ganska ljudlig hund. Jämfört med Ernzt (halvbror med samma mamma) som aldrig säger något pratar Franz mest hela tiden. Om han har tråkigt, om han har roligt, om han blir rastlös, om han leker, om han ser något som verkar otäckt, för att vakta trädgården eller om han helt enkelt bara känner för det.

Han är matglad och kastar sig över maten varje dag, liksom tuggben och godis som han ibland plockar ur munnen på Ernzt. Han skulle göra vad som helst för lite godis eller mat. Sånt är tacksamt som matte eller husse. Trots detta äter han inte upp katternas mat som alltid står på golvet, två gånger tog det innan han förstod att den maten inte va hans. 

Han är boll och pinngalen, och tro mig det är medfött, och han tröttnar aldrig. Han busar mer än gärna med sin rottweiler kusin Texas och stjäl bollen från honom eller jagar Hilda i timmar på trädgården i fullfart. 

Han har öron som står upp eller ligger ner eller har han ett av varje, det är lite olika beroende på dagsformen.

Han hänger gärna i en kind eller ett öra eller bara lite i pälsen på brorsan när man går promenader med dom på åkrarna och de får springa lösa (vilket de alltsom oftast gör). Eller kryper han upp nära Ernzt och sover.

Fåren är fortfarande lite läskiga och kossorna ännu större och såklart också lite mer läskiga. Han har dock på eget initiativ börjat vallträna, på katterna. Mix och Fräz är de som är mest utsatta och Fräz är den mest tålmodiga av dem eftersom han kan gå runt med valpen efter sig i ett par timmar.

Han gillar att bli buren även om han ibland inte har tid att vara stilla. När han är på myshumör kryper han upp på axeln och lägger huvudet längsmed nacken. Lägger man sig på golvet kryper han inte bara nära utan lägger sig gärna på en för att vara säker på att han är så nära som han kan vara.

Han är öppen i sinnet, lyssnar och vill vara till lags. Jag längtar tills vi kan börja träna på riktigt för den här lilla charmören kommer säkert bli en alldeles fantastisk träningskompis. Mjuk, öppensinnad och vill alltid vara till lags.

Tills dess ska jag fortsätta skratta högt åt honom varje dag, det är en rolig liten krabat och vi är så glada för honom!

Syskonkärlek

Just nu är han mest tandlös och tappade tre tänder bara igår,
snart kommer nya fina vuxen tänder istället!

Igår kväll jobb - ikväll mys

 

Ikväll har vi hängt på ranchen. Jocke har snickrat, Franz har vallat katten Fräz som är riktigt trött på honom nu och jag & Ernzt passade på att mysa lite i gräset. Det syns ju inte på bilden men det var strålande sol & riktigt skönt.

 

Igår kväll va vi i fårhagen igen för lite träning. Det gäller ju att ligga i nu om vi ska bli klara för start innan vintern. En liten grupp fina tackor har vi å vallar på och de är riktigt trevliga att jobba med. Vi skulle träna hämt precis som förra veckan och sedan, om allt gick som det skulle gå över på att träna fålla. Hämten gick så fantastiskt fint, fick beröm av de mest otippade för hans fina utgångar och det kändes skönt med tanke på hus mycket vi slitit med dem. Ett av hämten var så jag fick gåshud där jag stod, när jag duade honom, tittade han till höger, jag ville skicka vänster så jag la in ett du till, han tittade vänster, släppte fåren en millisekund å så pyschade jag iväg honom. Han gick ut i en stor fin båge med ett öga på djuren, harmoniskt men ändå i full fart. När han kom upp gick han in, la sig ner självmant på ca 20-25 meter och på mitt kommando gick han upp, lugnt och sansat med djuren rakt emot mig. Det är så man får gåshud efter allt jobb. Äntligen börjar det löna sig och verkligen ge resultat!!

Sen skulle vi känna på fållan lite. Han har inte varit i fålla på läääänge eftersom vi ha jobbat med honom på stora ytor för att han ska få utrymme att arbeta, gå gå gå, rakt mot djuren och bara jobba, lugnt och sansat. Inga trånga utrymmen där han gå upp i stress utan bara lugnt jobba. Nä vi kom fram till fållan kände jag direkt hur osäker han blev. Jag öppnade ändå, höll fast vid lugnet och tog med honom in. Antagligen kände tackorna direkt att han var osäker för de har aldrig utmanat honom innan men det gjorde de nu. Det var åtminstone tre av dem som försökte stånga honom. Matte fick lite panik i den lilla fållan (sex grindar varv tre st 1.5 meters) eftersom man ju är rädd om sin lilla hund. Det gör ONT att bli stångad av en tacka, tro mig, jag blev nämligen det i nästa ögonblick. På smalbenet. Eftersom jag ville behålla lugnet framför hunden sa jag inget men tänkte för mig själv att nu gick det ta mig tusan av. Det gjorde det såklart inte men jag fick rejält ont och har det idag med tillsammans med en stor & fin bula. Jag la Ernzt ner, öppnade grinden och lät honom plocka ut djuren. Det gick rätt bra, han samlade ihop dem fint och la sig ner. Sen gick vi tillbaka & gjorde några hämt till men hans självförtroende fick sig nog en törn i fållan. Det är det vi ska jobba med nästa gång. I en större fålla och helst på andra djur, för att stärka honom där först och sedan gå tillbaka till samma djur. De minns ju mer än vad som är bra med dem tyvärr. Helst hade jag velat köra redan i helgen, jag ska baa hitta några djur och en fålla först, sen jäklars.

 

Nu blir det sängen, imon börjar bockjakten och det betyder uppstigning för Jocke strax efter 4. Själv ska jag försöka ligga kvar & sova till 6 iaf som vanligt på mornarna. Sov gött hörrni!

Att visa hänsyn & tänka efter före

Ett inlägg som en eftersöksjägare skrivit florerar på Facebook.
Jag blir så arg när jag läser sånt där.

Som häst och hundtjej vet jag att det inte spelar någon roll om det är en hund eller en häst på vägen, vad är det som gör att folk inte kan släppa på gasen?

Om det är en häst sitter det alltsom oftast dessutom en människa på ryggen eller i vagn bakom. Djuret är förmodligen någons bästa vän. En familjemedlem som man älskar högt och lägger en väldigt stor del av både sin tid & sina pengar på. Människan på ryggen eller i vagnen är någons barn eller förälder, någons syskon eller farförälder. Ändå susar du förbi i 90 på 80 vägen, utan att visa den minsta hänsyn eller respekt för varken djuret eller människan. Hästar är flyktdjur, även om de inte är rädda för fordon och trafiksäkra kan de bli rädda för andra saker som gör att de hoppar ut i vägen. Om förare av diverse olika fordon inte är uppmärksamma då och har släppt lite på gasen är risken ganska stor att köra på hästen. Det är ungefär som att köra på en älg, med ryttare eller kusk. Inget man vill göra alltså. Hade det varit en älg som gick i vägkanten hade nog ingen förare kört förbi utan att släppa ens lite på gasen, eller?

När det gäller hundar är det lite annorlunda eftersom de sällan har en ryttare eller kusk. Om det finns en människa vid hundens sida finns det oftast också ett koppel mellan dem och risken att hunden flyger ut i vägen är ganska liten, släppa lite bör man nog ändå göra, iaf om man kör på en väg utanför samhälle där det är 70 eller högre som är hastighetsbegränsningen. Av ren hänsyn om inte annat för de som går eller springer på vägen.
Sen finns det där där gångerna när hundar vistas på vägen utan sin matte eller husse. Vid jakt i de flesta fall om hunden inte rymt. Många jaktlag sätter upp skyltar om jakt med hund men inte visar fordonsförare någon form av försiktighet för det, de flesta gör i alla fall inte det. Det man ska tänka på är att jägarna faktiskt gör ett jobb för alla oss andra som också vistas på vägarna eller som inte vill ha vilt i trädgårdarna. Hade vi inte haft den jägarkår vi har hade vi haft otroligt mycket mer vilt och därmed också fler viltolyckor.

Sen har vi skyddsjägarna eller eftersöksjägarna. De kommer ut när ett vilt blivit skadat för att söka upp djuret, avsluta deras lidande så snart som möjligt och se till så att det inte heller vistas på vägarna och kan orsaka ännu mer skada för oss andra trafikanter. De står redo dygnet runt, i ur och skur, med sina hundar för att ge sig ut för din skull. De lägger många timmar utan någon vidare ersättning, även om ersättningen höjts ganska nyligen. Ändå visar uppenbarligen de flesta ingen hänsyn när de kommer ut på plats. Bara för att man inte ser hunden betyder det inte att den inte finns där i närheten och kan komma utrusandes på vägen när som helst.
Imorgon börjar bockjakten och jaktsäsongen kommer återigen med mer rörelse i skogarna vilket också resulterar i att viltet rör sig över vägarna. Det gör också att jakthundarna snart är tillbaka också.

Det är inget roligt att få en hund påkörd. Vår gamla beaglehane Robbin blev påkörd i samband med jakt i september samma år han hade fyllt två år. Tack vare pejl på honom kunde vi hitta honom eftersom han sprang iväg i chocken efter smällen med bilen. Under en gran låg han inkrupen ungefär två kilometer ifrån olycksplatsen. Pappa såg dessutom sin älskade hund bli påkörd, inget någon vill uppleva någonsin. Han kom i alla fall till djuksjukhuset och med en prognos om 10-15% chans att kunna stödja på benet som var mest illa tilltygat opererades han. Det blev inte mycket mer jagat för den knappt två och ett halvtårige Robbin men han kunde i alla fall stöjda på benet efter fem dagar och fick ändå ett långt och lyckligt liv som sällskapshund.

Så snälla, tänk efter före, släpp lite på gasen och var omtänksamma medmänniskor som visar förståelse och hänsyn för andra - både djur och människor.

Robbin i snön i sina äldre dagar!

Länken till det som cirkulerat på Facebook hittar du här om du vill läsa den!

Officiellt slut på sommaren

God morgon!

Det är verkligen höst i luften nu. Igår 11 grader och idag 10,2 när jag gick med hundarna på morronen.

Jag gillar hösten men tycker inte att den behöver komma redan i mitten på augusti, en månad till med sommar hade passat mig betydligt bättre för att sen gå över till en fin höst.

I vilket fall skiner solen & det är ju alltid något.

Ikväll är det vallning som gäller. Vi har lite nya moment som ska testas om bara de gamla sitter lika fint som förra veckan. Först repetera sedan gå på det nya, det är planen. Om jag inte glömmer kameran denna gången med kanske jag kan få visa nån fin bild sen också. Igår på morgonen gick vi förbi stutarna som betar i naturreservatet bakom vårt hemmavid. Ernzt såg dem på långt långt håll och smög sig försiktigt fram mot dem med lillebror i hasorna, hoppandes och skuttandes med öronen rakt upp. När Franz väl fick syn på stutarna stannade han upp, tittade på Ernzt, tittade på mig och sen följde han efter Ernzt som smög mot dem. Franz håller sig till katterna än sålänge, dem vallar han nämligen mest hela tiden just nu, men jag tänker att snart kanske det är dags att gå över på fåren i alla fall, de är ju inte riktigt lika stora och skräckinjagande ur en valps synvinkel som ett nötdjur. 

Kvällen igår spenderades med besök av lillasyster, David och Texas. Det blev grillade kycklingspett med potatis från egna landet i ugn och en smarrig sallad till det. Nu är det antagligen inte så många sköna grillkvällar kvar så det gäller att ta vara på dem. Vi hamnade i soffan framför säsongens sista Allsång på Skansen och eftersom det är slut nu så är väl sommaren officiellt slut också?

Förresten kom offert nummer tre igår med posten. Den var betydligt mycket bättre och mer intressant än de tidigare två. Vi har tittat på den men ska grotta ner oss i den en dag framöver. Skriva upp vad som ska ändras, tas bort eller läggas till. Vi ska dessutom ta in en egen offert på VVS jobbet då den delen inte var så intressant. Spännande! Känns så mycket roligare nu när vi ser att det faktiskt inte alls var vi som var helt fel ute när det gällde kostnaden och att lösvirke är ett bättre alternativ precis som vi trott och hoppats. 

Hoppas ni alla får en fin onsdag!

En husdjungel

Alltså, det här med hus. Det är minsann en djungel. Vi har ju ritat, ritat igen och kontaktat ett antal husleverantörer och snickare för att få ett pris på ett eventuellt nybygge. Två offerter har vi redan fått och de ligger en bit över vad vi är beredda att betala för ett hus. Under veckan ska de sista offerterna landa och sen ska vi kunna ta beslut om hur vi vill göra. Det är fortfarande en del saker kvar att fixa med innan man kan sätta spaden i backen men det är åtminstone läge att köra på eller stoppa upp och leta efter en annan lösning när det gäller boende.

Häromdagen var vi & kikade på en gård en bit utanför stan. Det är massor att renovera då hela huset är 70-tals standard. Det är avlopp som måste bytas, el som ska bytas ut, panel som ska fixas, fönster som ska bytas ut och sen allt det där roliga, det man vill göra, golv, tapeter, kök osv. Fördeles med det här jämfört med att bygga nytt är att man kan flytta in ganska omgående trots allt. Det tillhör dessutom en stor ladugård, ett gammalt svinhus som är omgjort där man skulle kunna ha en snickarbo för den som är intresserad av det och kanske också en festlokal för de stora kräftskivorna, midsommarfesterna eller vad man nu kan tänka sig. Det tillhör också en hel del mark, bete och åkermark vilket är en fördel eftersom man direkt skulle kunna köpa in några tackor så hundarna och jag har träningsmöjlighet hemma. Nackdelen är ju såklart att man ska bo i ett renoveringskaos under lång tid, det är längre till stan och man får ta planlösningen som den är. Lite går ju att ändra på men man kan inte ändra på precis allt och få det som man vill, som i ett nytt.

Såklart vill vi bygga i första hand men vi är inte beredda att lägga hur mycket pengar som helst på ett hus bara för att man bygger nytt. Avståndet till stan är ju betydligt mycket bättre där vi kan få bygga men prislappen på det andra stället är en helt annan. Jag hoppas verkligen vi får in de sista offerterna nu så vi kan ta beslut om hur vi ska göra & gå vidare. Det är jobbigt att bo på för liten yta på ett ställe där man helst inte vill bo, även om vi bor väldigt bra för att bo i lägenhet i stan.

Hej vardag

På mornarna kryper Franz nästan alltid upp till Ernzt
för lite morronmys. Snacka om att det finns hjärterum om
det finns stjärterum i den lilla bädden.

Ny vecka igen. Nu är man igång på allvar igen, hej vardag!
Helgen flög förbi i en väldans fart men vi hann med lite roliga saker också. Bland annat fick vi gruset till paddocken på plats igår och Jocke & jag har filat lite på en plan B. Vi skulle fått en offert till på bygget igår men fick återbud från snickaren i sista stund. Under veckan ska den komma i alla fall och det gäller även de andra två offerterna som fortfarande ligger ute. Vi får se vart det landar. Förhoppningsvis är åtminstone en av dem en bra bit ifrån de två vi redan fått. Mer om det en annan gång.

Franz pappa Wille startade Nötcupen i Borgholm i helgen och jag hade så gärna velat åka & titta. Tyvärr blev det inte så men det kommer förhoppningsvis fler tillfällen. Wille & matte gjorde en fin insats och slutade som trea när man räknat ihop båda dagarna. Grattis till en finfin insats och en pallplats hälsar vi!
Det är en del vallhundstävlingar kvar under året och jag har faktiskt, så smått, börjat kika efter ett VP (vallhundsprov) på får. Om allt går som det ska och Ernzt fortsätter jobba så fint som han gjort de sista gångerna kanske, jag säger KANSKE, det blir ett försök till VP för oss innan vintern. Jag har hittat en möjlighet och kanske får vi en till om klubben här ordnar något mer. För mig är det ett stort steg att ens börja titta på datum eftersom jag vill att allt ska fungera perfekt innan jag ens försöker. Nånstans på vägen har jag väl insett att man kanske inte kan vänta tills dess, Ernzt är 4 år nu i höst och börjar bli gammal för ett VP. Jag lutar mig i alla fall tillbaka på att det är min första hund och han, hur trevlig han än är hemma och med folk, så är han inte lätt i vallningen. Inte på något dåligt sätt, det är en jättefin hund, men med en orutinerad förare som mig och en hund med ett förutseende och en valldrift som är enorm tar det helt enkelt lite längre tid att få ordning på saker å ting. Det är inte lätt att korrigera på över 100 meters håll när han har krupit in i sin "bubbla". Men, kanske har det vänt och kanske fortsätter det gå bra, då ska vi iaf ha lite koll på när det finns möjlighet till att åtminstone starta.

Nu är det dags att tänka på annat är ledighet och vallning. Kvällsjobb väntar men innan det en tur med hundarna så de får springa av sig i skogen.

Karl-Oskar helg

I helgen är det Karl-Oskar dagarna i stan.

Vi inledde den igår med att gå ut & äta med ett gäng fina vänner. 11 personer var vi som åt god mat & sedan fortsatte in i öltältet på Stortorget. En trevlig kväll. Vi åkte hem strax innan 12 eftersom vi var tvungna att åka hem till hundarna som inte klarar sig hur länge som helst ensamma.

 

På förmiddagen åkte mamma, lillasyster & jag ner till stan igen för att kolla in hästarna som invaderat Nygatan. Gruset där ska dessutom bli en paddock på ranchen så imorgon kommer en hög med lastbilar med det ut till oss. Äntligen en paddock!!

En sväng på stan, torget och loppisen på Västra Esplanaden men det enda som fick följa med hem var några gladiolis.

 

Efter stan åkte vi ut till ranchen och åt räkbaguette & drack kaffe i trädgården. Hundarna & Jocke har vart där hela dagen & kom precis hem. När det nygifta paret Majja & Mattin åkte förbi på vägen till sitt mingel på Farmen vinkade vi & pappa sköt salut. Hoppas inte de blev rädda vid första skottet och spillde ut champagne på kläderna eller något sånt. Grattis passar vi på å säga också såklart!

 

Nu tar vi det lite lugnt här hemma innan det är dags att tänka på mat och kvällens planer. Hoppas ni har en fin dag!

 

Vackra gladiolus!

Regnbågsbron

De senaste två dagarna har fyra vänner till mig mist sin egen finaste av vänner. Alldeles för många på alldeles för kort tid.
 
Baksidan med att ha djur vet alla som har varit med om det och jag lider verkligen med dem som går igenom det där jobbiga. Att ta beslut, att enbart sätta djuret i första hand, att säga hejdå till den finaste vännen man har. Ingen lätt sak men något man tar på sig när man skaffar djur, att låta dem avsluta på ett värdigt sätt, oavsett om det är en hund, häst eller något annat djur. 
Jag vet själv när jag femton år gammal lovade hästen Lady att hon aldrig mer skulle behöva byta ägare och att jag skulle stå vid hennes sida tills hon vandrade vidare när vi köpte henne. Tio år senare stod jag där jämte henne med grimskaftet i handen när hon föll ihop och lämnade den här jorden för något bättre. Ingen lätt sak men ett måste & jag höll mitt löfte.

När andra förlorar sina finaste blir man själv utsatt för tanken hur det kommer vara den där dagen det är dags att säga hejdå till sina egna fyrbenta. Inga lätta tankar eller beslut som sagt & jag lider verkligen med er som tagit dessa jobbiga beslut nu. Värme & styrka skickar jag och ni ska veta att jag tänker på er allihop!
En dag ses ni igen....

~~~

På den här sidan himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Han springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hans ben bär honom fortare och fortare.
Han har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans...

~~~

 

Jag har visat bilden innan men den tåls att visas igen,
för det var såhär hon var Lady, lite bakofram men
med både en päls och ett hjärta av guld.
 

 

Kvällsvallning

Igår kväll var det dags för lite vallhundsträning igen. En fantastiskt skön kväll med fina vänner och en hel hög med härliga hundar. Ernzt, Edgar, Ellen & Tikka tränade medan Franz, Fendi, Fingal, Floyd & Sky var publik. Kaffe i gräset, prat & skratt. Å så vallning såklart!

Ernzt & jag tränade små hämt till en början. Lägg honom, skicka runt, lägg in höger/vänster, lägg honom och sen framfram innan jag lägger honom igen. Färdigt & sen gör vi om samma sak igen. Det blev en hög kortare hämt innan vi ökade på avståndet och gjorde samma sak där. Finfina killen skötte sig nästan helt felfritt. Slog över en gång och gick inte hela vägen upp en gång men riktigt bra! Sen drev vi. Vi gick och vi gick och vi gick och vi gick och vi gick.... Å Ernzt han jobbade och jobbade och jobbade och jobbade, hur fint som helst! Nöjd matte & en väldigt nöjd hund när vi var klara! Det är så roligt att se honom när han vet att han gjort ett bra jobb för han liksom studsar fram på åkern med ett leende nästan. Älskade lilla hund! Nästa gång gör vi samma sak igen och kanske vågar vi oss på fållan också då! Om vi någon gång ska kunna starta ett VP (vallhundsprov) måste vi ju klara av fållan också.



Blandad Insta-pott

Längesedan jag uppdaterade er med bilder från Instagram så här kommer ett urval av de senaste veckornas skörd.



    

Ni hittar mig på michaliljegren på Instagram om ni vill!